Jag hade funderat länge på att katten
behöver ett bad. Katter som inte får gå ute får en fet päls, men
jag har skjutit på det eftersom jag tänkte att det blir nog ett
riktigt trauma för min nervösa kisse. Jag nämnde i alla fall
problemet i går kväll för dottern när vi satt på restaurang och
intog en måltid innan det var dags för henne och dottersonen att gå
på bio. Det tändes ett ljus i bådas ögon. ”Vi åker och badar
mormors katt”, sa de nästan samtidigt.
Jag började få kalla fötter. Tänk
om kissen blev alldeles hysterisk och … Men har dottern bestämt
sig så blir det så. Tessan tittade misstänksamt på dem när vi
kom. Först klipptes klorna, bara det tycker hon är obehagligt.
Sedan var det dags för duschen och schampot. Inte ett pip hördes
från kissen, lite obehagligt tyckte hon nog det var, men hon var
inte alls omöjlig. Efteråt fick vi använda två handdukar, all
denna päls tar upp mycket vatten och det tog många timmar innan hon
blev helt torr. Då var hon jättefluffig och dessutom så nöjd så
hon spann högljutt och hoppade upp i knät på dottern.
Där ser man, den kissen vet jag aldrig
var jag har ...