GirlPower

GirlPower

söndag 24 november 2013

Min kropp förändras

Tittade i spegeln och upptäckte att jag inte riktigt kände igen mina överarmar. Aldrig tidigare har de varit så grova, kan det vara muskler? Simningen visar sig i både axelparti och överarmar, inte mycket, men klart märkbart. Visst påpekade min granne det för någon månad sedan, men då skrattade jag åt henne.

Nu tog jag en titt! Tamme sjuttsingen om det inte syns!
I går hade vi en extra träning och nu gick det riktigt bra. Plötsligt kände jag mig riktigt hemma i vattnet, speciellt som mitt ryggsim faktiskt inte alls var pjåkigt och crawlen funkade över förväntan. Bara inte ge upp! På det igen! Fick till och med en kram av en överlycklig tränare!

5:2 ger ingen direkt viktminskning, men buken minskar i omfång, så något händer i alla fall. På tisdag ska jag gå till vårdcentralen och få lite prov tagna för att se om till exempel kolesterolvärdet har påverkats. Så måste jag be om hjälp av läkare att prata med ortopeden också, eftersom jag inte riktigt förstod det han sa till mig i telefon. Jag fattade att jag inte skulle gå (därför anmälde jag mig till en simkurs), men jag trodde att foten skulle bli bättre. Nu har samma elände även slagit sig på den andra foten och en tydlig cysta börjar visa sig i hålfoten plus att jag har ont. Nu klarar jag knappt korta sträckor till affären längre. Ack ja, ålderdomen har sina sidor.

Solen skiner i Borås! Bara det är värt en eloge!




lördag 9 november 2013

Höstdepp!

Regnet skvalar ner, dag efter dag. Borås i ett nötskal. När man pratar med en infödd boråsare om detta, så blir de lite förgrymmade: "Det regnar inte alls så mycket mer i Borås än på andra ställen!" Och så får jag mig till livs nederbörden i mm jämfört med till exempel Göteborg.

Ack ja, men jag är ju van vid Stockholm! Skillnaden är stor. När det regnar i Stockholm då regnar det ordentligt och sedan klarnar det upp. I Borås regnar det i stort sett varje dag, hela tiden så duggar det och molnen skymmer effektivt solen. Årets sommar var ett undantag - då hade t.o.m. Borås fint väder! Men nu är vi inne i den vanliga trallen: mulet, disigt, molnen hänger lågt och det duggar omväxlande med lite regnskurar.

Funderar allvarligt på att hoppa av simkursen. Skillnaden mellan mig och de andra börjar bli alltför stor. Sorgligt med sant!

Det enda positiva just nu är att jag inte haft ett enda migränanfall sedan i början på augusti, troligen beroende på 5:2-dieten. Men, det är svårt att hålla sig på 500 kalorier två dagar i veckan, det blir gärna 600 kalorier i stället. Det är intressant att jag inte får någon viktminskning med dieten, i alla fall är viktminskningen helt marginell. Min syster tror att det beror på att jag äter så lite i vanliga fall också, och det kan nog stämma. Jag har kollat lite och jag verkar ligga på ungerfär 1000-1200 kalorier normalt (och då går jag upp i vikt).

Jag får trösta mig med Finlands raspigaste röst:





lördag 2 november 2013

Sorgligt försummad

Min blogg är sorgligt försummad! Hur gick det till när cyperrymden blev en stressfaktor? På något sätt så smög sig allt nära inpå mig, närmare och närmare kom spöket. Ändå så trivs jag i cyberrymden.

Tja, hösten är en tung tid. Men, mina rötter i Finland gör att jag försöker att hantera tungsinnet och melankolin på sant finskt vis. Hugg i! Jobba dig trött! Hur man nu gör det när man bor i en lägenhet som inte kräver annat än lite städning då och då. Då återstår motionen. Eftersom jag inte längre på finskt vis kan dra på mig träningsoverallen och jogga några mil (har en cysta under foten och gamla knäleder), så har det fått bli annan typ av motion.

Simkurs för vuxna! Yes! Jag begåvades en gång i tiden med en mor som inte kunde simma och var paniskt rädd för vatten. Jag fick bara vada i sjön upp till knäna. Pappa hade till om med satt upp ett rep som begränsade hur långt ut jag fick gå. Jag var ett lydigt barn, tyvärr!

Som du som läst min blogg här vet, så försöker jag lära mig att "kravla". Det går trögt, men det går framåt! Snart känner alla funktionärer igen mig på simarenan. "Det är den där tanten som försöker crawla och sedan hänger på kanten och flämtar", tror jag i alla fall att snacket går. De hejar glatt när jag kommer, säger mitt namn och frågar hur det går.

Så glad jag blev i går när en tränare kom fram och sa "Vilken skön crawl du har", sedan gav han mig en massa goda råd om hur jag skulle få andningen att fungera. Det är nämligen min stora stötesten. Jag vill gärna lyfta lite, lite på huvudet när jag ska andas. Jag har en förmåga att ta kallsupar. Bortsett från att jag inte har någon kondition och ingen styrka. Alltså måste jag satsa på "total immersion". Det är så här det ska se ut:

http://www.youtube.com/watch?v=aMF24_H_6vQ

Lederna gör också ont den här tiden på året och gör det svårt att sova på nätterna.

Nu har jag skaffat mig ett nytt pass och det lär troligen bli någon utlandsresa för att orka med vintern. Men fram till dess är det simning och yoga som gäller!