GirlPower

GirlPower

torsdag 27 mars 2014

Recept på mjöd

Jag har precis läst ut Kaj Korkea-Ahos bok ”Gräset är mörkare på andra sidan” där Christoffer och Andreaz har hjonelagsfest och serverar mjöd. Då kom jag att tänka på att jag ju faktiskt har kvar receptet på mjöd som min mor gjorde när jag var barn. Jag har aldrig gjort mjödet här i Sverige, men hemma i Finland var det tradition till Valborg. Här är receptet:

8 liter vatten
2 citroner
½ kg farinsocker
½ kg strösocker
1 dl sirap
jäst motsvarande ¼ tsk

Kokande vatten hälls över citronernas gula skal, sockret och sirapen. Efter det att blandningen svalnat tillsätts citronskivorna och jästen. Följande dag silas mjödet, hälls i flaskor och en tsk socker och några russin tillsätts per flaska.


På svalt ställe blir mjödet färdigt på en vecka, i rumstemperatur på några dagar.

måndag 24 mars 2014

Fötter av guld

Mina fötter har beklädnad med guldvärde, tror jag ...

Jag var tvungen att låta göra specialinlägg eftersom min knuta i hålfoten gjorde att jag inte kunde gå. Jag har inte promenerat på nästan ett år. Inläggen kostade drygt 1600 kronor.

Nya utprovade skorna kostade också 1600 kronor. Så sammanlagt kommer jag att gå runt med gympadojor med inlägg som kostat 3200 spänn.

Nu gäller det att det fungerar så att jag kan gå lite längre sträckor ....



söndag 24 november 2013

Min kropp förändras

Tittade i spegeln och upptäckte att jag inte riktigt kände igen mina överarmar. Aldrig tidigare har de varit så grova, kan det vara muskler? Simningen visar sig i både axelparti och överarmar, inte mycket, men klart märkbart. Visst påpekade min granne det för någon månad sedan, men då skrattade jag åt henne.

Nu tog jag en titt! Tamme sjuttsingen om det inte syns!
I går hade vi en extra träning och nu gick det riktigt bra. Plötsligt kände jag mig riktigt hemma i vattnet, speciellt som mitt ryggsim faktiskt inte alls var pjåkigt och crawlen funkade över förväntan. Bara inte ge upp! På det igen! Fick till och med en kram av en överlycklig tränare!

5:2 ger ingen direkt viktminskning, men buken minskar i omfång, så något händer i alla fall. På tisdag ska jag gå till vårdcentralen och få lite prov tagna för att se om till exempel kolesterolvärdet har påverkats. Så måste jag be om hjälp av läkare att prata med ortopeden också, eftersom jag inte riktigt förstod det han sa till mig i telefon. Jag fattade att jag inte skulle gå (därför anmälde jag mig till en simkurs), men jag trodde att foten skulle bli bättre. Nu har samma elände även slagit sig på den andra foten och en tydlig cysta börjar visa sig i hålfoten plus att jag har ont. Nu klarar jag knappt korta sträckor till affären längre. Ack ja, ålderdomen har sina sidor.

Solen skiner i Borås! Bara det är värt en eloge!




lördag 9 november 2013

Höstdepp!

Regnet skvalar ner, dag efter dag. Borås i ett nötskal. När man pratar med en infödd boråsare om detta, så blir de lite förgrymmade: "Det regnar inte alls så mycket mer i Borås än på andra ställen!" Och så får jag mig till livs nederbörden i mm jämfört med till exempel Göteborg.

Ack ja, men jag är ju van vid Stockholm! Skillnaden är stor. När det regnar i Stockholm då regnar det ordentligt och sedan klarnar det upp. I Borås regnar det i stort sett varje dag, hela tiden så duggar det och molnen skymmer effektivt solen. Årets sommar var ett undantag - då hade t.o.m. Borås fint väder! Men nu är vi inne i den vanliga trallen: mulet, disigt, molnen hänger lågt och det duggar omväxlande med lite regnskurar.

Funderar allvarligt på att hoppa av simkursen. Skillnaden mellan mig och de andra börjar bli alltför stor. Sorgligt med sant!

Det enda positiva just nu är att jag inte haft ett enda migränanfall sedan i början på augusti, troligen beroende på 5:2-dieten. Men, det är svårt att hålla sig på 500 kalorier två dagar i veckan, det blir gärna 600 kalorier i stället. Det är intressant att jag inte får någon viktminskning med dieten, i alla fall är viktminskningen helt marginell. Min syster tror att det beror på att jag äter så lite i vanliga fall också, och det kan nog stämma. Jag har kollat lite och jag verkar ligga på ungerfär 1000-1200 kalorier normalt (och då går jag upp i vikt).

Jag får trösta mig med Finlands raspigaste röst:





lördag 2 november 2013

Sorgligt försummad

Min blogg är sorgligt försummad! Hur gick det till när cyperrymden blev en stressfaktor? På något sätt så smög sig allt nära inpå mig, närmare och närmare kom spöket. Ändå så trivs jag i cyberrymden.

Tja, hösten är en tung tid. Men, mina rötter i Finland gör att jag försöker att hantera tungsinnet och melankolin på sant finskt vis. Hugg i! Jobba dig trött! Hur man nu gör det när man bor i en lägenhet som inte kräver annat än lite städning då och då. Då återstår motionen. Eftersom jag inte längre på finskt vis kan dra på mig träningsoverallen och jogga några mil (har en cysta under foten och gamla knäleder), så har det fått bli annan typ av motion.

Simkurs för vuxna! Yes! Jag begåvades en gång i tiden med en mor som inte kunde simma och var paniskt rädd för vatten. Jag fick bara vada i sjön upp till knäna. Pappa hade till om med satt upp ett rep som begränsade hur långt ut jag fick gå. Jag var ett lydigt barn, tyvärr!

Som du som läst min blogg här vet, så försöker jag lära mig att "kravla". Det går trögt, men det går framåt! Snart känner alla funktionärer igen mig på simarenan. "Det är den där tanten som försöker crawla och sedan hänger på kanten och flämtar", tror jag i alla fall att snacket går. De hejar glatt när jag kommer, säger mitt namn och frågar hur det går.

Så glad jag blev i går när en tränare kom fram och sa "Vilken skön crawl du har", sedan gav han mig en massa goda råd om hur jag skulle få andningen att fungera. Det är nämligen min stora stötesten. Jag vill gärna lyfta lite, lite på huvudet när jag ska andas. Jag har en förmåga att ta kallsupar. Bortsett från att jag inte har någon kondition och ingen styrka. Alltså måste jag satsa på "total immersion". Det är så här det ska se ut:

http://www.youtube.com/watch?v=aMF24_H_6vQ

Lederna gör också ont den här tiden på året och gör det svårt att sova på nätterna.

Nu har jag skaffat mig ett nytt pass och det lär troligen bli någon utlandsresa för att orka med vintern. Men fram till dess är det simning och yoga som gäller!



torsdag 10 oktober 2013

Vattnets underbara värld


Jordens yta består av 70% vatten. Vilket slöseri att vi inte utvecklat gälar! Så stort utrymme som vi måste ha hjälpmedel för att utnyttja små delar utav. Undrar hur många generationer det skulle ta om jag la in ett förslag om gälar till HEN där uppe? Eller det är kanske Darwin jag ska förlita mig på.

Nu har jag suttit och tittat på youtube-filmer om simning, och är djupt imponerad! De duktiga simmarna tar sig fram på vattnet, snabbt, med sekundsnabba andningspauser.

Jag har svårt att få till det. Här går allting långsamt. Hinner inte andas in. Förra veckans träning visade med märkbar tydlighet att jag håller tillbaka hela gruppen. Så nu har jag fått extra träning. Tränaren förbarmade sig och bad mig dyka upp klockan sju nästa dag.


Sagt och gjort. Ställde klockan på ringning och drullade iväg sömndrucken till simhallen. Det var något fel på belysningen där inne och det var halvmörkt både i omklädningsrum och hall. Hittade ingen tränare. Nåja, när jag ändå var där så gällde det att passa på. Höll mig i den grunda bassängen, som jag fick ha alldeles för mig själv. Efter en timme då jag omväxlande svalt vatten och eller dragit in det i andningsorganen bytte jag bassäng och simsätt. 200 meter bröstsim och sedan bastu.

Sände ett mail till tränaren, men senare på dagen slog det mig. Han menade säkert sju på kvällen! Hoppsan! Nu hade jag träningsvärk i både armar och ben. Och jo, tränaren ringde. Det var på kvällen jag skulle vara i hallen.

Sagt och gjort. Det blev mycket vatten i går. Intressant, givande och trevlig träning. Jag hoppas min virriga hjärna kan komma ihåg det jag lärde mig. Det är tur att det finns eldsjälar som förbarmar sig över gamla tanter!

I dag ska jag V I L A !

torsdag 3 oktober 2013

Äldreboende? Nej, du får skita i en hink i vardagsrummet!

Det är så att jag skäms! Jag skäms över det här landet!

Jag läste i Boråstidningen i morse om den snart 100-årige mannen som nekas ett boende på äldrevården eftersom han inte anses vara tillräckligt behövande. I stället tycker kommunen att han kan göra sina behov i en hink i vardagsrummet. Vad är det vi tillåter hända i Sverige?


Historien har även spridits till vårt grannland där Hufvudstadsbladet tar upp den. Mina föräldrar gick bort för drygt tio år sedan och fick precis den vård de behövde i Finland. Det var inte ångestfyllt att besöka dem.

En gammal kvinna, 84 år, kastar sig ut från balkongen när hon nekas boende. Hon ser ättestupan från balkongen som sin räddning.

Tidigare har jag upprörts över Svea Hovrätts dom, där flickan inte ansågs ha utsatts för våldtäkt även om för henne okända pojkar stod på kö för att våldta henne.

Domaren Sven Jönson menar att ”De samlag som ägt rum kan mycket väl ha skett mot hennes uttryckliga vilja men om det inte varit utnyttjande av ett hjälplöst tillstånd är det inte våldtäkt”.


Kvinnor och åldringar verkar vara Sveriges patrask, inte tillåtna att leva ett värdigt liv!

Fler och fler äldreboenden försvinner, trots att de gamla blir fler och fler. I stället ska de vårdas i hemmet av hemtjänst och anhöriga. Valfrihet finns inte. 


Och vad gör vi? Vilket parti ska vi rösta på för att få ändring?