GirlPower

GirlPower

torsdag 9 februari 2017

En pensionärs funderingar: Är jag ”PK-korrekt” eller ”rasist”

Jag kan inte tiga längre. Varför driver de s.k. PK-korrekta människorna fler och fler in i SD:s öppna famn? Det är bara att läsa tidningar, insändarsidor och följa med på sociala medier för att se vad som händer. Så fort någon påtalar ett problem som rör integrationen av en liten, men märkbar del av invandrare, då är man där direkt och letar formuleringar med endast den agendan att kunna vrida uttalandet till ett rasistiskt uttalande. Och så tar media/politiker till storsläggan. Själva problemet blundar man för – problemet kan vara litet eller stort, det spelar ingen roll – den rasiststämplande släggan kommer fram.

Det är viktigt att inte blunda för problem! De ska stötas och blötas och lösas!

Sveriges och världens extrema högervridning skrämmer mig! Ge den inte bränsle!

Sverige indelas i ”PK-korrekta” och ”Rasister” och däremellan finns ingen gråskala. Vart tror ni de personer tar vägen som stämplas som rasister för att de inte har förmåga att uttrycka sig. Den som nu tror att jag råkat ut för rasiststämpeln har fel. Det har jag inte. Men efter att jag skrivit detta så kommer den säkert!

Jag har pratat mig blå i ansiktet för de positiva effekter invandringen har haft på Sverige. Jag har själv invandrat efter rekrytering, visserligen bara från Finland, men i alla fall. I dag känner jag mig först och främst som svensk, men en del av mig tillhör fortfarande Finland.

Jag reagerade när Lars Vilks ritade Mohammed som hund. Det var och är för mig något som man inte FÅR göra. Hade jag varit muslim, hade jag reagerat starkt, vilket också skedde bland muslimer, både bland de rättrogna och de som inte praktiserade islam i det dagliga livet (lite som vi kristna gör när vi inte går i kyrkan annat än vid dop, bröllop och begravningar). Jag reagerade när jag såg muslimer bränna den svenska flaggan i protest - då kände jag mig kränkt. Är jag så annorlunda?

Nu går upprörda vågor i pressen och på nätet efter Peter Springares inlägg på Facebook. Här petar man också på formuleringar som anses vara rasistiska och Leif GW Persson säger sig tro att stora delar av poliskåren röstar på SD. Konstigt nog är det som Peter Springare säger något som jag hörde redan för många år sedan av enskilda polismän. Det är inte rasistiskt. Det är bara verklighet. Vi har också fått en invandrad kriminalitet. En kriminalitet som i mångt och mycket skiljer sig från den kriminalitet vi haft tidigare. Skjutvapen florerar och många unga män skjuts till döds. Och vi har importerat en helt annan kvinnosyn!

Så, hur ska problemet åtgärdas? Kan vi komma fram till den debatten i stället?

Nu undrar säkert många om min politiska hemvist. Tja, den har vacklat under åren hit och dit, men aldrig till den yttersta vänstern eller högern. När jag mötte Olof Palme i min ungdom blev jag en frälst socialdemokrat och det är väl där jag för det mesta hört hemma. Torbjörn Fälldin var en person med åsikter som fick både min röst och aktning då. Jag har alltid haft problem med kärnkraftsavfallet och på den punkten har ingen lyckats övertyga mig om något annat. Andra som vunnit min aktning är Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, även om de inte fick min röst eftersom jag tycker att de som har jobb och företag ska betala relevant skatt. Vi ska ha en fungerande sjukvård och en bra utbildning för våra barn! Vi ska ha bra förskolor och vi ska underlätta för kvinnor att arbeta. Vi ska ha en bra äldrevård!

Lika lön och villkor ska gälla för man och kvinna! Däremot kan fysiska skillnader påverka lämpligheten för vissa jobb.

Det är brist på arbete! Det är arbetslöshet!

Varför försvann t.ex. sekreterare? Nu ska en yrkesutövande person göra allt, själv skriva in i datorer, boka möten, slita sitt hår när systemet krånglar osv. I stället för att koncentrera sig på den egentliga yrkesutövningen. Så fort du sätter dig vid en dator försvinner tiden när du försöker formulera dig korrekt och förstå nyheter i programmet. Program uppdateras och förändras, hela tiden, och tar kraft. Den som hade det som sin huvudsakliga uppgift blev expert på detta. Ekonomi sägs det … men är det så? Hur kan jag ha en åsikt om detta – tja, det var min uppgift som systemansvarig på ett privat företag att ta hand om krånglande system och lära ut nyheter.

Varför vårdas äldre i hemmet in absurdum? Jag räds att bli äldre! Jag vill inte bli liggande ensam i en lägenhet, utan mänskliga kontakter annat än när hemtjänsten hastar förbi ibland. Jag vill kunna komma till ett gruppboende, ett boende med eget rum och TV, gemensam matsal, maten tillredd på plats av fast anställd personal och tillgång till hjälp när jag behöver det och umgänge med andra människor. Allt innan jag blir alltför gammal och senil. Är det för mycket begärt efter ett helt yrkesliv? Hur kan dagens system bli billigare?

Det blev många tankar från en frustrerad pensionär!

torsdag 27 mars 2014

Recept på mjöd

Jag har precis läst ut Kaj Korkea-Ahos bok ”Gräset är mörkare på andra sidan” där Christoffer och Andreaz har hjonelagsfest och serverar mjöd. Då kom jag att tänka på att jag ju faktiskt har kvar receptet på mjöd som min mor gjorde när jag var barn. Jag har aldrig gjort mjödet här i Sverige, men hemma i Finland var det tradition till Valborg. Här är receptet:

8 liter vatten
2 citroner
½ kg farinsocker
½ kg strösocker
1 dl sirap
jäst motsvarande ¼ tsk

Kokande vatten hälls över citronernas gula skal, sockret och sirapen. Efter det att blandningen svalnat tillsätts citronskivorna och jästen. Följande dag silas mjödet, hälls i flaskor och en tsk socker och några russin tillsätts per flaska.


På svalt ställe blir mjödet färdigt på en vecka, i rumstemperatur på några dagar.

måndag 24 mars 2014

Fötter av guld

Mina fötter har beklädnad med guldvärde, tror jag ...

Jag var tvungen att låta göra specialinlägg eftersom min knuta i hålfoten gjorde att jag inte kunde gå. Jag har inte promenerat på nästan ett år. Inläggen kostade drygt 1600 kronor.

Nya utprovade skorna kostade också 1600 kronor. Så sammanlagt kommer jag att gå runt med gympadojor med inlägg som kostat 3200 spänn.

Nu gäller det att det fungerar så att jag kan gå lite längre sträckor ....



söndag 24 november 2013

Min kropp förändras

Tittade i spegeln och upptäckte att jag inte riktigt kände igen mina överarmar. Aldrig tidigare har de varit så grova, kan det vara muskler? Simningen visar sig i både axelparti och överarmar, inte mycket, men klart märkbart. Visst påpekade min granne det för någon månad sedan, men då skrattade jag åt henne.

Nu tog jag en titt! Tamme sjuttsingen om det inte syns!
I går hade vi en extra träning och nu gick det riktigt bra. Plötsligt kände jag mig riktigt hemma i vattnet, speciellt som mitt ryggsim faktiskt inte alls var pjåkigt och crawlen funkade över förväntan. Bara inte ge upp! På det igen! Fick till och med en kram av en överlycklig tränare!

5:2 ger ingen direkt viktminskning, men buken minskar i omfång, så något händer i alla fall. På tisdag ska jag gå till vårdcentralen och få lite prov tagna för att se om till exempel kolesterolvärdet har påverkats. Så måste jag be om hjälp av läkare att prata med ortopeden också, eftersom jag inte riktigt förstod det han sa till mig i telefon. Jag fattade att jag inte skulle gå (därför anmälde jag mig till en simkurs), men jag trodde att foten skulle bli bättre. Nu har samma elände även slagit sig på den andra foten och en tydlig cysta börjar visa sig i hålfoten plus att jag har ont. Nu klarar jag knappt korta sträckor till affären längre. Ack ja, ålderdomen har sina sidor.

Solen skiner i Borås! Bara det är värt en eloge!




lördag 9 november 2013

Höstdepp!

Regnet skvalar ner, dag efter dag. Borås i ett nötskal. När man pratar med en infödd boråsare om detta, så blir de lite förgrymmade: "Det regnar inte alls så mycket mer i Borås än på andra ställen!" Och så får jag mig till livs nederbörden i mm jämfört med till exempel Göteborg.

Ack ja, men jag är ju van vid Stockholm! Skillnaden är stor. När det regnar i Stockholm då regnar det ordentligt och sedan klarnar det upp. I Borås regnar det i stort sett varje dag, hela tiden så duggar det och molnen skymmer effektivt solen. Årets sommar var ett undantag - då hade t.o.m. Borås fint väder! Men nu är vi inne i den vanliga trallen: mulet, disigt, molnen hänger lågt och det duggar omväxlande med lite regnskurar.

Funderar allvarligt på att hoppa av simkursen. Skillnaden mellan mig och de andra börjar bli alltför stor. Sorgligt med sant!

Det enda positiva just nu är att jag inte haft ett enda migränanfall sedan i början på augusti, troligen beroende på 5:2-dieten. Men, det är svårt att hålla sig på 500 kalorier två dagar i veckan, det blir gärna 600 kalorier i stället. Det är intressant att jag inte får någon viktminskning med dieten, i alla fall är viktminskningen helt marginell. Min syster tror att det beror på att jag äter så lite i vanliga fall också, och det kan nog stämma. Jag har kollat lite och jag verkar ligga på ungerfär 1000-1200 kalorier normalt (och då går jag upp i vikt).

Jag får trösta mig med Finlands raspigaste röst:





lördag 2 november 2013

Sorgligt försummad

Min blogg är sorgligt försummad! Hur gick det till när cyperrymden blev en stressfaktor? På något sätt så smög sig allt nära inpå mig, närmare och närmare kom spöket. Ändå så trivs jag i cyberrymden.

Tja, hösten är en tung tid. Men, mina rötter i Finland gör att jag försöker att hantera tungsinnet och melankolin på sant finskt vis. Hugg i! Jobba dig trött! Hur man nu gör det när man bor i en lägenhet som inte kräver annat än lite städning då och då. Då återstår motionen. Eftersom jag inte längre på finskt vis kan dra på mig träningsoverallen och jogga några mil (har en cysta under foten och gamla knäleder), så har det fått bli annan typ av motion.

Simkurs för vuxna! Yes! Jag begåvades en gång i tiden med en mor som inte kunde simma och var paniskt rädd för vatten. Jag fick bara vada i sjön upp till knäna. Pappa hade till om med satt upp ett rep som begränsade hur långt ut jag fick gå. Jag var ett lydigt barn, tyvärr!

Som du som läst min blogg här vet, så försöker jag lära mig att "kravla". Det går trögt, men det går framåt! Snart känner alla funktionärer igen mig på simarenan. "Det är den där tanten som försöker crawla och sedan hänger på kanten och flämtar", tror jag i alla fall att snacket går. De hejar glatt när jag kommer, säger mitt namn och frågar hur det går.

Så glad jag blev i går när en tränare kom fram och sa "Vilken skön crawl du har", sedan gav han mig en massa goda råd om hur jag skulle få andningen att fungera. Det är nämligen min stora stötesten. Jag vill gärna lyfta lite, lite på huvudet när jag ska andas. Jag har en förmåga att ta kallsupar. Bortsett från att jag inte har någon kondition och ingen styrka. Alltså måste jag satsa på "total immersion". Det är så här det ska se ut:

http://www.youtube.com/watch?v=aMF24_H_6vQ

Lederna gör också ont den här tiden på året och gör det svårt att sova på nätterna.

Nu har jag skaffat mig ett nytt pass och det lär troligen bli någon utlandsresa för att orka med vintern. Men fram till dess är det simning och yoga som gäller!



torsdag 10 oktober 2013

Vattnets underbara värld


Jordens yta består av 70% vatten. Vilket slöseri att vi inte utvecklat gälar! Så stort utrymme som vi måste ha hjälpmedel för att utnyttja små delar utav. Undrar hur många generationer det skulle ta om jag la in ett förslag om gälar till HEN där uppe? Eller det är kanske Darwin jag ska förlita mig på.

Nu har jag suttit och tittat på youtube-filmer om simning, och är djupt imponerad! De duktiga simmarna tar sig fram på vattnet, snabbt, med sekundsnabba andningspauser.

Jag har svårt att få till det. Här går allting långsamt. Hinner inte andas in. Förra veckans träning visade med märkbar tydlighet att jag håller tillbaka hela gruppen. Så nu har jag fått extra träning. Tränaren förbarmade sig och bad mig dyka upp klockan sju nästa dag.


Sagt och gjort. Ställde klockan på ringning och drullade iväg sömndrucken till simhallen. Det var något fel på belysningen där inne och det var halvmörkt både i omklädningsrum och hall. Hittade ingen tränare. Nåja, när jag ändå var där så gällde det att passa på. Höll mig i den grunda bassängen, som jag fick ha alldeles för mig själv. Efter en timme då jag omväxlande svalt vatten och eller dragit in det i andningsorganen bytte jag bassäng och simsätt. 200 meter bröstsim och sedan bastu.

Sände ett mail till tränaren, men senare på dagen slog det mig. Han menade säkert sju på kvällen! Hoppsan! Nu hade jag träningsvärk i både armar och ben. Och jo, tränaren ringde. Det var på kvällen jag skulle vara i hallen.

Sagt och gjort. Det blev mycket vatten i går. Intressant, givande och trevlig träning. Jag hoppas min virriga hjärna kan komma ihåg det jag lärde mig. Det är tur att det finns eldsjälar som förbarmar sig över gamla tanter!

I dag ska jag V I L A !