Samtidigt fascineras jag av Ranelid som kan bli så kränkt, så kränkt. Han är som en vandrande gudomlighet och tillika skör som ett gammalt tunt munblåst glas. Jag har aldrig läst något av hans böcker, jag har haft en viss motvilja efter att ha pumpats med så mycket information om hans växande läpp och annat elände han drabbats av enligt egen utsago.
Å andra sidan verkar ju Peter Englund knappast ett spår bättre. Vill eller kan inte karlen dansa?
Men, hördu, Björn Ranelid, tror du inte att vi andra också blir lite kantstötta på vår vandring genom livet?
Vid tillfälle ska jag läsa någon av Ranelids böcker. Någon som har förslag på vilken?
Under tiden hittar ni min bokblogg här:
www.metrobloggen.se/bokhorna
