I år är det värre än vanligt i stugan med omnejd. Ute har det alltid funnits massor med spindlar, men nu bor en hel massa hos mig också. De gör ingen skada förutom att det är spindelväv överallt!
I morse bredde jag min frukostmacka, hyvlade på ett par ostbitar och under tiden jag ställde tillbaka osten (cheddar, förstås - finns det andra sorter?) så placerade sig en (jag lovar) JÄTTESPINDEL på min macka.
Jag tog helt sonika tag i ett ben. Gav den en ordentlig utskällning och bar ut den. Den hade inget att säga till sitt försvar.
Spindelfobi - vad är det? Det var länge sedan jag flydde rummet och kastade tidningar på dem.
Förut hände det att jag fick bett av spindlar. Inte numera. Undrar om det är jag eller spindlarna som utvecklas?
Med tanke på att det här inlägget knappades in på telefonen, så får ni ha överseende med eventuella grodor.
Grodor? Var kom de ifrån? Jag har inte hittat en enda att pussa ...
1 kommentar:
Här är det sonen som står för den fobin. Han vägrar att vara i samma rum och hojtar högt när han ser spindlar. Kram
Skicka en kommentar