Starroperation - en riktig rysare

Jag trodde jag blivit blind på mitt opererade öga! Direkt efter operationen såg jag genom ett suddigt rosaskimmer, och det följde precis det som stod i informationsfoldern jag fått på förhand:

”Operationsdagen och dagen efter kan synen ibland vara lite disig. Det första dygnet ses ofta ett rosablått skimmer framför ögat och ibland ses som en liten tunn skugga utåt i synfältet några veckor.”

Dag ett (tidig måndag morgon). Jag var lite trött efter operationen så jag gick och lade mig och sov ett par timmar kl. 09.00 när jag kom hem. Jag vaknade upp och såg då bara ett mörkblått fält med mitt opererade öga. Först ringde jag till en väninna som gjort operationen för ett år sedan. Hon uppmanade mig att direkt ringa till sjukhuset. Ringde till ögonkliniken alldeles skräckslagen. Om jag tittade mot solen kunde jag se ett ljusare fält, annars var det mörkt. Jag lugnades med att jag säkert fått ett svullnad på hornhinnan eftersom man använt laser, och en syster ringde mig på eftermiddagen. Då hade det blåa ljusnat och jag började urskilja olika större föremål som soffan, men bara för att jag visste att där står min soffa. Dottern följde mig till optiker som tog bort vänster glas i mina glasögon eftersom nu skulle ögat få läka i fred.

Dag två hade jag vad jag kallar ledsyn. Svårt att identifiera de föremål jag såg och höll på att drulla rakt ut framför en bil på övergångsstället. Jag kunde inte läsa med mitt oopererade öga, eftersom jag haft ganska dålig syn innan och varit tvungen att använda bägge ögonen för att läsningen skulle fungera.

Dag tre hade synen förbättrats något, jag såg genom en ganska tjock ljusblå dimma, men nu kunde jag identifiera större föremål.

Dag fyra, alltså i går, började jag se. Först såg jag saker på nära håll, sedan såg jag saker på längre håll, ögat flippade och flimrade och pulserade. Det var oerhört jobbigt och hjärnan blev uttröttad. Två gånger under dagen stupade jag i säng och sov ett par timmar alldeles utmattad.

Dag fem är fredag och jag kan se på långt håll, visserligen är allting för blått fortfarande, men jag är på gång!

Jag önskar bara att informationsbroschyren inte var så odelat politiv. Jag blev ju livrädd!

Att skriva det här är anstängande och jag klarar nog inte att besöka era bloggar ännu.