Skulpturvandring i Borås

I går startade de guidade skulpturvandringarna som pågår till den 17 september, tre dagar i veckan: tisdagar kl. 18, onsdagar kl. 15 och lördagar kl. 14. Besöker du Borås så missa inte detta. Vandringarna startar vid Turistbyrån, är gratis och kräver ingen föranmälan. I går tog jag mig i kragen och gick med.

En av de första skulpturer vi såg var Sean Henrys stora målade bronsskulptur utanför Högskolan - en skulptur som jag tror alla älskar. Den är helt fantastisk, den är som en 3-dimensionell målning. Här kommer några detaljer:

Jag har sett skulpturerna förut, men får veta så mycket mer när jag går med på en vandring. T.ex. om Kaninen i Borås stadspark. Den heter Mate Hunting och är gjord av Marianne Lindberg de Geer. Hon har hämtat inspirationen för Alice i Underlandet, den jäktade kaninen. Den här kaninen är dock inte jäktad. Men hans ögon är en klocka, det ena är timvisare och det andra är minutvisare så att de rör sig, vilket jag inte hade en aning om innan. Men klockan går långsamt eftersom de runda pupillerna är så tunga.

Och så ett konstverk som jag inte ens sett! Det kallas streckkod Borås där konstnären Pål Svensson fäst spegelglas i varje fördjupningar (streck) i väggen (arkitekten har gjort dessa långt innan streckkoder fanns), och nu är väggen levande när Viskan och grönskan speglas. Riktigt vackert!

Carl Fredrik Reuterswärds Non-Violence finns på flera ställen. Den gjordes efter John Lennons död och skulpturen finns utanför FN-huset i NY. Alla andra utom den i Borås är revolvrar, Borås skulptur är en pistol. Den har tidigare stått i konstnärens egen trädgård, men nu finns den i Anna Lindhs park här i Borås.

Skulpturvandringen som enligt programmet ska ta en timme, tog 1 timme och 45 minuter. Det går inte att hinna alla konstverken på en timme, förstår inte hur det är tänkt. Jag har bara tagit med ett fåtal här. Vandringen avslutades vid Pinocchio av Jim Dine. Skulturen heter egentligen heter Walking to Borås och är en jätteskulptur i målad brons.

Det blåste kalla vindar och jag hade alldeles för lite kläder på mig och frös så jag huttrade, så det var skönt att gå hem och ta en kopp varmt te efteråt. I dag får jag sota med ont i ryggen, men vad gör man inte för lite kultur.