Livet är märkligt! Åldrandet är märkligt! Från att kroppen varit en bundsförvant som jag kunnat övertala till oanade prestationer, så sviker den mig nu. Nu får jag tvinga en motvilligt stel, värkande och långsam kropp med rena viljestyrkan och tror ni att den ger med sig? Ånej, den protesterar, gör mig till åtlöje och längtar bara efter en skön vila.
Jo, just det. Jag var på mitt första motionspass i dag. Eftersom passet ansågs "lätt" så tänkte jag att kanske ... Power Yoga. Hur i helskotta kan de åstadkomma de halsbrytande positionerna? Efter 60 minuter och flera tillsägelser för min vinglighet och stelhet så frågade jag: Hur långt är det här passet egentligen? Jag trodde vi hållit på i ett par timmar. Men så var inte fallet utan passet var 75 minuter och jag, jo, jag var helt slut.
Efteråt slappade jag och dottern i bubbelbadet. Det var i alla fall skönt, men jag var så mörbultad så jag oroade mig för hur jag skulle ta mig ur bassängen.
3 kommentarer:
Jag ska komma igång med träningen så fort jag får klartecken från sjukgymnasten, dvs ska på återbesök imorgon! =)
Hoppas du inte har alltför ont efteråt!
Kram Elenor
Hejsan. Har haft min lilla minsta barnbarn här i helgen. Visst är hon st. Kram
Vad gör man tiden går. och jag avskyr motion men arbetar gärna hårt. tex motorsåg , röjning, snöskottning, bygga nåt
Men du motionera på. detlär vara nyttigt Oneilla marifa på metrobloggen
Skicka en kommentar