Missförstådd

Det är inte lätt att göra sig förstådd med en misse, eller rättare sagt att försöka dressera en katt.

Redan som liten kattunge så visade jag Tessan att på mattan framför köksbänken där fick hon klösa hur mycket hon ville. Så belönade jag henne med lite kattgodis eller en matbit, för det har jag hört att man ska göra. Och hon klöste länge och ordentligt och fick sin belöning. Konstigt nog fortsatte hon att vässa klorna på andra ställen också, mattan blev bara en bonus.

Först när hon skulle opereras och jag blev tillsagd att ta bort hennes mat kvällen innan så begrep jag hur hon hade uppfattat mattan. Hon väckte mig stup i kvarten och sprang till mattan och klöste och klöste. Det var hennes sätt att säga att hon inte hade någon mat. Hon tigger genom att klösa på mattan och inte genom att jama.

Härom dagen fick jag en idé om att hon inte fick ta kattgodiset innan jag sade varsågod. Hon skulle alltså sitta still och vänta. Jag sa: "Nej, stopp, först måste jag säga varsågod." Och så väntade jag ett tag och sa: "Varsågod." Då fick hon ta godiset. Vi tränade några gånger.

Dagen därpå räckte jag fram godiset. Katten satt och väntade. Jag sa: Varsågod! Ingenting hände. Ville hon inte ha godiset? Jag sa varsågod en gång till, då nöp hon godiset direkt. Hon kan räkna, och hon har missförstått mig igen och tror att jag måste säga varsågod två gånger.

Jag ska inte försöka dressera katten längre, hon får dressera mig i fortsättningen, det blir nog bäst så.

Skulpturvandring i Borås

I går startade de guidade skulpturvandringarna som pågår till den 17 september, tre dagar i veckan: tisdagar kl. 18, onsdagar kl. 15 och lördagar kl. 14. Besöker du Borås så missa inte detta. Vandringarna startar vid Turistbyrån, är gratis och kräver ingen föranmälan. I går tog jag mig i kragen och gick med.

En av de första skulpturer vi såg var Sean Henrys stora målade bronsskulptur utanför Högskolan - en skulptur som jag tror alla älskar. Den är helt fantastisk, den är som en 3-dimensionell målning. Här kommer några detaljer:

Jag har sett skulpturerna förut, men får veta så mycket mer när jag går med på en vandring. T.ex. om Kaninen i Borås stadspark. Den heter Mate Hunting och är gjord av Marianne Lindberg de Geer. Hon har hämtat inspirationen för Alice i Underlandet, den jäktade kaninen. Den här kaninen är dock inte jäktad. Men hans ögon är en klocka, det ena är timvisare och det andra är minutvisare så att de rör sig, vilket jag inte hade en aning om innan. Men klockan går långsamt eftersom de runda pupillerna är så tunga.

Och så ett konstverk som jag inte ens sett! Det kallas streckkod Borås där konstnären Pål Svensson fäst spegelglas i varje fördjupningar (streck) i väggen (arkitekten har gjort dessa långt innan streckkoder fanns), och nu är väggen levande när Viskan och grönskan speglas. Riktigt vackert!

Carl Fredrik Reuterswärds Non-Violence finns på flera ställen. Den gjordes efter John Lennons död och skulpturen finns utanför FN-huset i NY. Alla andra utom den i Borås är revolvrar, Borås skulptur är en pistol. Den har tidigare stått i konstnärens egen trädgård, men nu finns den i Anna Lindhs park här i Borås.

Skulpturvandringen som enligt programmet ska ta en timme, tog 1 timme och 45 minuter. Det går inte att hinna alla konstverken på en timme, förstår inte hur det är tänkt. Jag har bara tagit med ett fåtal här. Vandringen avslutades vid Pinocchio av Jim Dine. Skulturen heter egentligen heter Walking to Borås och är en jätteskulptur i målad brons.

Det blåste kalla vindar och jag hade alldeles för lite kläder på mig och frös så jag huttrade, så det var skönt att gå hem och ta en kopp varmt te efteråt. I dag får jag sota med ont i ryggen, men vad gör man inte för lite kultur.

Dags med förbud mot kamphundar

Mogen maskrosbarn skriver på sin blogg om hur hennes dotter överfölls av en kamphund. Jag tittar varje dag på din blogg och undrar hur det är med din dotter.

Det är helt horribelt att vi tillåter dessa hundar och framför allt att vem som helst får äga dem. Hundarna borde betecknas som livsfarliga vapen. Jag kan inte för mitt liv inte tro att man har en sådan hund som sällskapshund och om så är fallet, då bör nog ägaren tänka om och välja en annan ras.

I går åtalades ägaren till en rottweiler som anföll två joggare i Sjömarken. Den ena tjejen blev svårt biten och mår fortfarande ett år senare psykiskt dåligt. Hon har 120 ärr som minne av händelsen! Hunden avlivades, men ägaren (en kvinna) fortsätter med raser rottweiler. Hur i helsike tänker hon?

Det minsta vi skulle kunna begära är att dessa hundar inte ägas av någon som inte har "licens", dvs. gedigen och godkänd utbildning, att hundarna inte får rastas i tätbebyggt område eller i motionsområden utan endast på inhägnade platser avsedda för just detta ändamål.

50-åringar ska inte ha bikini

http://www.aftonbladet.se/wendela/article13034467.ab

Men vad nu då? Det är väl tur att jag snart är 63, så att jag får ga bikini så mycket jag vill. Visst jag struttar väl inte omkring för att visa upp mig, men jag kan inte förstå skillnaden mellan att ha en hel baddräkt eller en bikini. Vad är skillnaden om jag visar lite mera hud. Ingenting förändras egentligen.

Jaja, alla dessa regler. Kommer ihåg en tanta i Olofsbo som var skitsnygg i bikini och ständigt solbrun på sommarn, hon var säkert upp emot 80-strecket. Huvudet kanske inte var så alert längre, men kroppen var fin.

Klarade mig från städningen i dag också

Jag gillar inte att städa! Ju äldre jag blir desto mer hatar jag städning. Jag satte i alla fall fram dammsugaren i morse, men sedan så bestämde jag mig för att jag tar en promenad i stället. Och så gick jag till BT (Borås Tidning) som hade öppet hus i dag.

Gissa om dottern skulle ha gått i spinn om hon sett alla macar de har där. Det var riktigt intressant att prata med en av tjejerna som jobbade med webben och med dem som gjorde layouten på tidningssidorna.

Därefter tittade jag på folkdans på torget.

Då ringde dottern och sa att hon var klar med bröllopsfotograferingen och undrade om jag var hungrig. Så träffades vi (dottern med familj) på Golden Elephant och åt en sen lunch.

När jag kom hem beslöt jag mig för att det var för sent (!) att börja städa, så jag gick ut på balkongen med en bok och ett glas vin.

Tessan är fortfarande hängig efter operationen och sover mest.

Bråda dagar

Jag har hjälpt dottern lite med bildredigeringar, så bloggen har fått vila. Ögonen blir lite trötta av att stirra på skärmen.

I går träffade en vettskrämd Tessan veterinären. Jag lämnade henne vid nio på morgonen och fick hämta henne kl. tolv. Då var hon nyoperarad, öronmärkt och vaccinerad. Veterinären sade att hon tyckte det var djurplågeri att sätta en strut på huvudet på katten och föreslog att jag skulle klippa av en ärm med hål för tassarna, allt för att hindra henne att slicka på såret på magen.

Så nu har det gått åt två tröjor. Tessan och jag har inte samma åsikt. Hon är släkt med utbrytarkungen Houdini, tror jag. Även när jag tog en så smal ärm att den satt åt som ett korvskinn så tog hon av den. Och slickade på magen gjorde hon. Jag har knappt sovit i natt och nu har jag gett upp. Tessan vinner.

Här är en bild på första försöket. Den ärmen var alltför vid och fick bara vara på så länge hon fortfarande var lullig.

Hemma igen

Visst kom hon tillbaka, rymlingen. I går satt jag i flera timmar vid grillplatsen och läste en bok, jag tänkte att om Tessan kommer tillbaka så går hon till grillplatsen, för hon vet ju faktiskt inte var hon bor. Jag har ju alltid burit henne ut ur och in i huset i transportburen och det är ju inte samma sak som att gå själv. Men inte syntes det någon kisse på hela dagen.

Så i går kväll efter att jag tittat på deckaren på TV1 tog jag en sväng till grillplatsen igen. Nu var det ju nästan helmörkt och ingen belysning finns där, men visst satt det en liten kisse och väntade under bordet. Helt nöjd verkade hon vara med äventyret men någon mat hade hon nog inte hittat, hon var lätt som en fjäder och klorna var ganska avslipade efter digert springande på asfalt. Törstig var hon inte, så vatten hade hon hittat.

Strax före elva i går kväll var vi hemma igen och nu har jag beställt tid hos veterinär för sterilisering. Som tur var kom hon ju hem i tid till sitt p-piller denna gång, men man vet ju inte hur det blir nästa gång när hon nu fått smak på det ljuva livet. Det kanske inte räcker med ett och ett halvt dygns frånvaro nästa gång, för visst kommer hon att smita flera gånger, det ser jag på henne,.



Nu gäller det att ladda batterierna och äta med jämna mellanrum.




Dags att vila.

Jag har huvudvärk i dag igen. Nu har jag jobbat klart med dotterns bilder, så jag tror att jag gör som Tessan och går och knyter mig jag också.